Historien om Jagger

Tänkte att det kunde vara bra att börja från början.

Det här med hundar är egentligen ganska så nytt för mig. Träffade min sambo för lite över 3 år sen och efter ett år bestämde vi oss för att flytta ihop. Eftersom att jag är uppvuxen med hund, golden retriver, så kunde jag inte tänka mig ett liv utan det. Så fort vi bestämt oss för att flytta började jag leta (japp, jag ÄR galen). Jag ville ha en liten men sambon envisades om att skaffa en Dobermann. Fick ju lyssna lite på honom också så jag började kolla runt lite på dem. Fastnade direkt!

Tyckte att dobermannen hade allt. Den var otroligt snygg och så var den ju dessutom en brukshund, trodde jag (förlåt dobermannägare). För att göra sagan kort hittade vi tillslut våran tik Tamlands Calla Felice, Felice. Hon är en underbar tjej på alla vis, en riktig dam. Hon är av utstänningslinjer och efter ingen mindre än den vackra Fedor del Nasi. Hon är kul att jobba med och tycker att det där med träning är ganska skoj. Men den där tävlingsbiten tycker hon är pest och pina.

Nu hade jag lyckats bli helt hundtokig. Håller till och med att utbilda mig i Göteborg till
dipl. hundfysioterapeut. Oj, det här blev långt :)

I allafall ville jag nu givetvis ha en tävlingshund. En hund som gärna går ut i fullt spö regn och tränar och ÄLSKAR det. Eftersom att jag fallit för svenskskyddet började jag lite smått kasta blickar på hundar som skulle fixa detta. Råkade på något sätt ramla in på Vixax hemsida för ett bra tag sen och upptäckte där holländaren. Jag var egentligen inne på en malle men jag kunde ej slita mig från dessa fantastiska hundar. När det sedan blev ett par hanar i kullen kvar kunde jag ej hålla mig längre. Mitt nya hundköp som egentligen skulle dröja flera år flyttades snabbt fram.

Detta ångar jag verkligen inte idag. Jagger har visat sig vara en helt perfekt hund för mig, än så länge :).
Han är lugn och stabil samtidigt som han vid träning snabbt går att få upp i tempo. Han älskar att kampa och har ett bra föremålsintresse. Hans problem ligger idag lite i att han tycker att främmande människor är lite läskiga. Detta blir dock bara bättre och bättre och det är inget som JAG tror kommer hindra honom i framtiden.

Om han kommer duga som skyddshund kan jag idag inte veta säkert men det kvittar faktiskt för han är en toppenhund som säkert kommer duga super till vilken annan gren som helst. Bara jag får jobba med honom kvittar det faktiskt vad vi gör.

Vill tacka och ge mycket beröm till Jaggers uppfödare Mari, kennel Vixax!