Dåtid och framtid

Hmm.. en sammanfattning av 2008. Den blir inte lång :) Det känns knappt som man gjort något :)

I januari påbörjade jag min 2 åriga utbildning till hundfysioterapeut hos Matti i göteborg. Detta är nog det roligaste jag någonsin gjort! Vi har noggrannt gått igenom hundens anatomi och i höstas fick vi även börja behandla hundar. Fått känna på MÅGA greyhounds! Nu i december köpte jag även ett eget ultraljud. Detta gör att jag nu kan behandla hemma också.

Sen till det absolut viktigaste, Jagger. Efter att ha kollat en del på kullen kunde jag inte låta bli. Detta är nog det bästa som hänt det här året.

Det är nog det viktigaste som hänt iallafall.

Nästa års planer da? Hmm.. det blir inte lätt. Vi hoppas på att kunna genomföra ett mh med bra resultat, enligt mig :). Någon tävling hoppas vi också kunna genomföra men vi får se. Vårt stora mål är dock att ha ett så hälsosamt och bra år som möjligt. Få lov att utveckas ihop och jobba ihop oss till ett bra team.

Önskar er alla en bra avslutning på detta året och ett riktigt bra 2009!!

Städat

Idag har jag mest städat. Ibland önskar man att man inte haft hund, vilket rent och härligt liv man hade haft då. Men trååkigt! Nej jag skulle aldrig klara mig utan hund, vad skulle man då hitta på om dagarna?

I morse tog jag med Jagger och Felice på en härlig morgon promenad, trodde jag. Felice gick som en ångvält drog hit och dit hela tiden. Hon brukar gå jätte bra i koppel men inte om man går med fler än henne. Nej jag går hellre två rundor i fortsättningen.

Efter att vi gått en stund ser jag en kille som vi brukar möta. Han har en konstig blandras som han låter gå precis var den vill, han följer med snällt och villigt. När hunden gick ut på åkern följde han efter. Såg hemskt roligt ut! Han har även en ganska jobbig inställning till hur man möter andra hundar. Han vill jämt släppa fram sin hund och låta den hälsa. Säger man att man inte vill att de ska få gå fram till varandra blir han sur. Skum typ. Han skulle ha hunden som jakthund, jaga vildsvin!

Idag var han nog ute och tränade för då vi såg honom la han hunden och gav tecken till någon som stod längre bort. Dumma jag fattade inte varför. Snabbt där efter kom ett rejält skott. Skönt att se att mina hundar inte reagerade, de bara fortsatte som om inget hänt. Men får man verkligen hålla på att skjuta var man vill?

Då vi kom hem från rundan berättade sambon att hans mamma ringt. Hon hade sett samma kille träna sin hund en bit från deras hus. Efter en stund hade han satt sin hund och lämnat den och gått in i skogen antagligen för att uträtta sina behov. Efter en kort stund hade svärmor sett hur hunden i full fart satt fart efter ett råddjur. Killen kom tillbaka ut ur skogen och såg lite lätt snopen ut. :) Det slutade dock lyckligt och han fick tag i sin hund.

Hoppas ni haft en bra dag! God natt!

Förlåt!

Det var ett bra tag sen jag uppdaterade här nu. Ska bli lite bättre på det. Får väl ta och sätta upp det på min låånga lista över nyårslöften. Den sista tiden har bara varit katastrof känns det som. Jag har jobbat mer än jag är van vid (över 100 %), har varit dålig av och till hela tiden. Har haft en helt otrolig huvudvärk nästan var dag. Den kommer framåt eftermiddagen sen håller den i sig resten av dagen, så drygt. Detta har inneburit att Jaggers träning har blivit mycket lidande. Inget jag är stolt över men vad gör man. Jag vet att jag inte fixar av att träna hund när jag har huvudvärk så då är det bäst att bara låta bli.

Lite positiva saker har också hänt. Jag fick ju ett nytt jobb nu i november. Detta fick jag fram till nu i början på december sen fick vi se. För ett par veckor sedan fick jag reda på att jag kommer att få stanna iaf fram tills skolan slutar i sommar!! :) Det känns toppen! Mitt första ordentliga jobb. Jag har ju bara jobbat som timvikarie innan. Så jag kommer nu att jobba mån-fre från 8 till 2, helt otroligt. Ska bli skönt att äntligen kunna få lite struktur på vardagen och ha en ordentlig inkomst utan att behöva oroa sig om hur mycket pengar man kommer få nästa månad.

Så nu ska jag verkligen köra igång ordentligt med Jaggers träning. Fram tills nu har vi inte tränat så mycket "moment" utan fokusen har legat på att få en bra vardagslydnad. Nu känns det som om att han börjar bli allt mer mogen för nya utmaningar och jag ser verkligen fram emot att få jobba mer med honom. Han är jätte kul att träna med och vill hela tiden mer. Det gäller att passa sig så att man inte går för snabbt fram med honom.

Tanken är nu att vi ska lägga en stor fokus på spåret. Det är något som han tycker är jätte kul och det ska bli spännande att se hur han kommer att utvecklas där.

Hoppas att alla har haft en bra jul!

Människor i mörker = LIVSFARA!

Igår fick killen två spår. Dessa fixade han ganska bra. Han låg på rätt bra vilket bidrog till att noggrannheten blev sämre. Nästa gång kommer jag lägga godis tätare så att han måste bli mer noga. Han kom ur ett par gånger men hittade snabbt tillbaka. Det kom även en man gående förbi med två hundar. Jagger bara lyfte lite på huvudet och tittade sen var han snabbt tillbaka i spåret igen.

Senare körde vi lite lydnad. Inkallning med FART. Detta är han mycket duktig på, kommer som skjuten ur en kanon. Behöver därför inte träna så mycket på detta utan bara se till att det finns där. Platsliggningen går också bra nu kan jag gå ifrån honom tio meter och stå där i en minut medan han ligger kvar, med huvudet i marken!

Fotgåendet går framåt. Vi tar det lungt, steg för steg. Hade glömt hur svårt det var att lära in ett BRA fotgående. Men vi jobbar på med det och tar det lungt och försiktigt.

På kvällspromenaden upptäckte jag en ny sida av Jagger. Igår var det en del folk ute och gick. Jagger tyckte att människor i mörker var mycket läskigt. De första vi mötte var ett par damer i reflexväst. Utan att fråga gick den ena rakt fram till Jagger och tyckte att den lilla stackars rädda hunden skulle få hälsa. Jagger hade inte riktigt samma åsikt och hon fick sig en ordentlig utskällning!

När vi nu mötte nästa par som var en äldre man och hans fru hade Jagger bestämt sig för att de ska minsann inte tro att de ska få komma nära oss och gjorde sig så stor han kunde och fick fram ett morrande som fick mig att häpnas. Detta uppskattade inte matte och lillkillen fick nu reda på av matte att det där var lite väl onödigt. Med detta menar jag att jag lungt och bestämt bara tog tag i honom och muttra lite att så där gör man inte. Jag anser att det är viktigt att i sådana här situationer inte brusa upp och göra en alldeles för stor sak av det . Han hade ju visat att anldeningen till varför han gjorde det var för att han var rädd. Att då tag i för mycket tror jag bara kommer att göra honom mer osäker och hela situationen kommer bli läskig i sig. Men att bara nonchalera beteendendet tror jag inte heller är bra för att i vårt samhälle kan en hund inte börja morra och bli arg så fort den blir rädd. Vad händer om han skulle smita och bli rädd för någon? Usch, det vill jag inte ens tänka på.

Får nog ta och ringa min uppfödare och fråga om vad hon anser att jag bör göra. Har ju aldrig haft en hund av denna kaliber innan. Det är nog bäst att höra sig för då det KAN bli ett problem om man gör fel.

Själv ligger man och är dålig, igen! Förstår inte vad det är med mig. Var krasslig hela förra veckan men inte så dålig att jag fick stanna hemma, förutom ifredes då jag inte klarade av att må dåligt en dag till på jobbet. I helgen kände jag mig bra igen och var helt inställd på att det bara var något litet virus. Sen vaknade jag i morse av att det kändes som om en lastbil kört över mig! Fy fan! Ont i halsen, snuvig och svettas som jag vet inte vad och feber. Så typiskt när man precis börjat på nytt jobb! Men det är väl pga det som jag är dålig. Har precis börjat jobba som elevassistent i en förskoleklass! Super kul men min kropp har nog inte lärt sig hantera dessa virus än. Tur att lärarna är förstående.

Nej nu ska jag proppa i mig nästa kur med piller! Ha en bra dag!